19 novemver 2011

En heldag där vi sammanslöt för att utöva sejd, med blandade tidigare erfarenheter hos deltagarna där vissa fick chans att lära sig. En stor del gick åt till förberedande arbete både innan och på själva träffen. Vi samstämde oss med platsen och förklarade varför vi var där och bad den vara med oss i vårat arbete.



Den ljusa dagen gick snabbt in i skymningen. Den lilla stugan vi var i påminde om tider förr, den känslan var väldigt påtaglig. Man kände respekt och vördnad både gentemot det stora i dåtiden och själva tidpunkten just då, då allting låg i stor stillhet och vintermörker.

 Vi samlades i cirkeln med ljuset i mitten. Sången av de andra runt omkring formades av platsen, naturen utanför och av själva stillheten. Under sejden kom en fråga upp som handlade om vad människor kan göra för Jorden. Svaret kom från Jordens inre som berättade om varje människas liv bestående av årsringar, och vikten av en medvetenhet kring det och att livet går i cykler med varje år som en  sådan cykel. Det var viktigt att ta hand om sin tid här på jorden, och att leva sina årsringar med omsorg. 



I sejden i övrigt handlade det mycket om personliga och privata frågor. Men här är ett par upplevelser av sejden i stort:

 

För mig var det helt nytt att resa i den icke-ordinära verkligheten utan trummor. Istället var det sång som förde mig i trans. Häftig teknik - fick mersmak för sejd. Det var mycket intressant och roligt

. 

Det var första gången jag sejdade och jag är förvånad över hur kraftfullt det blev så fort jag fick sejdstaven i min hand och det var min tur att vara völva. Jag hade ju ingen aning om hur svaren skulle komma, men de kom.... och på väldigt olika sätt. Jag är tacksam över att jag kunde vara med och Rebecca är en väldigt pedagogisk och lugn lärare. Det märks att hon har tillit till processen, och det smittar av sej....tack.





Tack till platsen och alla som deltog.